(Många meningar for genom mig, under mötet.)

Att berätta eller att prata om, är inte samma sak.

Men det förstår inte alla.

Och det gör ont.

När jag berättar, vill jag ha hjälp.

När jag pratar om, lättar jag mitt hjärta.

Och det gör ont.

(En kort Paus)

"-Jag vet att ett ord fel
och det kan vara över."

Jag såg på kvinnan, så hemskt..

Men brydde jag mig, egentligen?

På väg hem, kom meningarna tillbaka..
Man kan inte ta bort det som hänt i verkligheten
spåren sitter alltid kvar, sa jag argt till mig själv..

Att jag är ett vittne, offer,
jag undrar, vem ser det?

Hm, det gör nog bara jag, i spegeln.

(Jag såg i spegeln, bakom mig syntes ett blått ljus)

"Det sägs att brottsoffer,
viktiga vittnen ofta har de döda med sig"

För mig händer det övernaturliga,
som om mördade vill ha min hjälp.
"-Kom tillbaka, själv."
När man känner att ingen tror på en, stämmer det.