Sitter i stolen
Timme
Efter timme
Tittar på blodet
Som åker ur
och sen in
Efter separatorn
i hans nu smala armar

Han sneglar mot mig
Samtidigt som tårar
Rinner
Ögon som blänker
Varför
Jag

Undrar
Hur han ser mig
E jag stark
I hans ögon
Känner han
Trygghet

Själv
Står jag stum
Av respekt
Inför din
Styrka
Dina tankar
Dina känslor

Du kommer alltid
Vara styrkan
Personifierad
För mig