Det är något jag vill berätta för er, en hemlighet.

Inte så att jag behöver komma ur garderoben där jag
sover så gott om natten
men ändå så vill jag, dela min lilla hemlighet med er.

Jag trivs bäst hos homosexuella män
där kan jag slappna av och bara vara.

För där är jag, bara jag och jag älskar.

Inget "stänga av"
Inget "tvinga dig"
Inget "linda in de goda orden"

Men sen ser du mig, där utifrån..
En man som ser en fri, lycklig mig, blir han provocerad?

Tar mig en dag, väntat ut, byggt upp och vill jag drar..

Drar i hans k-k.

Slår mig, våldtar mig, får mig till slav under sina normer.

Det är så jag blivit mamma..
Och mina barn är i fruktan, det de sett..

(Så går tiden och väntan är stor, när ska det bli av?)

Sen ses vi igen, de som jag stannat i garderoben för..

Här är jag..

Den jag är och jag är här!

"Jag trivs bäst hos homosexuella män"

Hm, ser att showen är igång.

Nej, vänta ni är i framtiden!

Vi måste tillbaka.

Vilken runda?

Polisen tittade på klockan; -Ta den tid ni behöver.

(Tror ni hon får kontakt med de homosexuella igen?)

Inte med den här snigelfarten, en underskön man syns.

-Hon har fått bra stöd av vår vän, Eva däri
ligger den viktiga förändringen, den är nu..

Okej, ville bara få lite mer hjälp.

Nej, nu räcker det, sorgligt att utnyttja brottsoffren.

Så började showen i den framtid dit jag flytt..

"Öppna upp och våga andas, visa världen vem du är"

Tack för att ni finns någonstans därute i en annan tid.