Från 1800-talets "Fin de siecle`s"
av ett århundrades degenererande
dekadens,gled en salongsfähig
Jules A.Barbey D`Aurevilly
(1808-1889) galant över de mjuka
salongsmattorna i ett pompöst
chevalereskt maner,
för att sedermera iklädda sig
kritikerns mantel.
Som kritik föder kritik kritiserades
D`Aurevilly för att söka förlöjliga
Byron och dandyismen med sin
överdrivna stil samt i sin egenskap
som kritiker,
där även kritikern i honom själv
överskuggande hans egna verk.
Från ateist till katolik var han mer
som en "enfant terrible" än följsam
katolik,där det antas ingå i den myt-
bildning han sökte skapa om sin
person,inte minst i den novellsamling
vilken tillkom under en period av
mysticism där "Les diaboliques 1874"
inriktades på kvinnors brottsliga
intellekt,i teori och praktik,
vilken psykologiskt förgrenar sig
med kriminalantropologin,
där brottsstatistiken mellan könen
skulle bli mera jämlik under 1900-talet.
*