Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

mina händer glömmer inte

 

 

vill försöka

röra dig

så mycket jag får

inte mindre

men inte heller mer

samspela

lära oss hur mycket hur lite när var hur

 

veta att det är mina händer som aldrig glömmer

kroppen glömmer aldrig

 

min hud, den kan inte glömma, kan inte, aldrig

 

mina händer är mjuka,

kanske alltför mjuka,

de glömmer aldrig, inte gräs eller mjölkpaketet, bilplåt, hammarepåtummen, granstamskådan (doften), cykelhandtagen, skosnören, din hud på ditt knä och din kind, mest tycker mina händer om insidan av ditt lår, tror jag, (ska fråga dem) ...... jo, så är det

 

- - -

 

dina händer mot min panna, i mitt hår, kommer aldrig att försvinna

mina fingrar sammanflätade med dina, en enda gång, bara en liten stund, kommer alltid att veta

att du finns har funnits alltid ska finnas




Fri vers av Albert
Läst 690 gånger
Publicerad 2006-07-18 09:52

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


  Bim
..vet inte hur jag hamnade här,men plötsligt satt jag bara och njöt,så fint skriver du!HälsnBim
2006-08-08

svartsynt
Blåfärgade ord som lämnar fotspår min sand. Att minnas kan man göra på många olika sätt. Du har målat upp ett av dem på ett medtagande, lekfullt och väldigt kärleksfullt sätt. Det är varmt, sött och leendeframkallande.
Tack för att du får mig att vilja fortsätta läsa!
2006-07-18

Björn Donobauer
Instämmer med fregående.. detta sätt att minnas är inte bara hudnära det är subkutant (under ytan/huden).. och du beskriver det så väl..
2006-07-18

Helene Månsson
så vackert blått. hjärnan glömmer men inte min hud.../Helene
2006-07-18





  < Nästa text
< Föregående