~*~ 

Tyngden av den kärlek som jag tog emot,

är ädlare än diamantglittrande hus med guld-knutar

och all den kärlek som ges här på jorden,

tung så att man skulle kunna tryckas ned av den,

ned i marken

Tyngden av den besvikelse,

den hemlighet mitt hjärta bär på

betyder mer än dom två tomma te-koppar

som står fastklistrade i bordet

sen sist,

Och kärlek ska vara fint, sa du,

men reste kniven försiktigt

i tystnad.

Och kärlek ska vara något vackert, sa du,

medan du hackade sönder det som fanns kvar,

i tysnad

Går du, dödar du mig, sa jag

medan dina järnbalkar föll över ett paradis

går du, dödar du mig, skrek jag

Och det jag skrek var sanning,

en blind sanning,

vansinne ur en stjärnhimmel

Och din fråga ska bli besvarad med;

Jag lever endast av Kroppens energi,

jag ler endast med solens energi

det finns ingen kärlek med en sådan kraft

för mig längre

även om den fantasin lever i mig,

som ett barns

~*~