Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  den här texten har jag knyckt. (Av mig själv)


Hos dig kan släppa taget






När jag är med dig
Kan jag vila
Slappa

Släppa nåt
Inte släppa ut, utan bara...
släppa.
"Taget", är det väl?
Släppa taget.


Fast... vilket "tag"?


Vad är det för nåt jag försöker hålla mig fast i?
Nästan överallt, nästan hela tiden

som jag bara kan släppa
Hos dig



Ja det är nåt


Jag faller inte när jag är hos dig
Jo det gör jag
Men det är inte farligt att falla hos dig



Tvärtom
Det är skönt
Att falla
hos dig.



Är det du som håller mig?
Nä, det är det inte.
Ändå är det så tydligt
att jag släpper taget
när jag är med dig.



Undrar vad det kallas?




Just precis nu längtar jag efter att ligga i din soffa
Och släppa taget


höra dig andas




Fri vers av Albert
Läst 971 gånger
Publicerad 2006-07-25 11:46

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Bissen
Ja, velig text på ett bra sätt... så som man tänker... Gillar flödet, det känns som det kommer direkt från dina tankar och det gillar jag skarpt!
2006-07-28

Agnes
Maskerna, attityderna, rollerna... tolkar jag det som. Att bara få vara. Att släppa de där förväntningarna om vem man är och få vara själsligt naken. Skön sanningskoncentration i din text.
2006-07-26

Nettan
Tycker väldigt mycket om dina ord här....
känns som en universal sanning som visar en trygghet man bara känner om man hittat rätt.
2006-07-25





  < Nästa text
< Föregående