I de olympiska templens marmor-
palats dväljes poeten omgiven av
sitt harem, utsträckt på sin samm-
etsdivan uppassad av fantasins
prinsessa,inspirationens musa,
begåvningens helgon,ambitionens
drottning,lidelsens älskarinna,
sensibilitetens moder och skönhet-
ens nymfetter dansande magdans
till sorlet från rinnande fontäner.

I de lidelsefullas savande sköten,
oändligheten ryms att i en evighet
av paradisiska fröjder uppslukas,
däri allt börjar om utan ände i ex-
tasiska fontänorgasmer vars sper-
mier rinna likt lavafloder utför
palatsets marmortrappor.


~