Förändringens vindar blåser - Igen.

Första tanken är att "Det kan inte vara sant!
Att det ska vara så besvärligt att bli Tant!
Så ont i mitt knä
och det slutar inte med dä´,
för kryckor eller rullator ska till
när hon inte ska sitta still.

Toan är för låg - en förhöjning är beställd
fotvård likaså - kan inte mina fossingar nå;
Tänk så fort utför det kan gå.
Jag blir alldeles ställd!

Och inte nog med det,
nu är hörseln för låg
(har äntligen accepterat det),
så nu får ni snart mig med hörapparater se.
Att det skulle komma, jag inte såg.

För nu det inte längre går,
jag inser att jag på "utsidan" står,
upplever att jag inte längre hänger med
i det som sägs och sker -
och det på livskvaliteten tär.
Inser att jag missar för mycket av
livets positiva och roliga,
det magiska och otroliga.....

Så nu ska det annat bli -
på ett sätt kan man säga att jag gör mig fri....
För nu blåser förändringens vindar här!

EvelynFalkMöller