Ironin kladdar på min vakenhet

Vissheten är en skammens mantel

på mina axlar

Frustrationen en ständig påminnelse

om att jag visste bättre

och bitterheten är eftersmaken

för att jag aldrig

ska glömma.

Självömkan blir till tortyr

Sanningen en frätande

doft i näsan

Skändningen ett faktum

och den självpåtagna skulden

ett reningsverk.

Äcklet sipprar ut

genom porerna

Ångesten blir till en bälg

i mitt bröst

Olusten vilar i mitt huvud

och känslan av förnedring

klär min hud

Avsikten luktar spya

och insikten

flåsar mig i nacken

men aldrig

aldrig

aldrig

mer igen

hämnden är ett underskattat nöje

känslan av revansch gör underverk

upprättelse är en rättighet

och nöjet är helt på min sida!