Med självvald pseudonym,intagande
utseende och vass tunga med repliker
som slog an i den tidens turbulenta
atmosfär av politiska motsättningar
fick Antoine de Rivarol ( 1753-1801 )
audiens till de litterära finrummen
där ingen gick säker inför hans res-
pektlöst satiriska utsvävningar som
skulle leda till att han nödgades fly
till Bryssel där han fortsatte attack-
era revolutionen i försvar av monar-
kin från vilken han åtnjöt en politisk
immunitet.

Som språklingvist hade Rivarol i sin
" Discours sur l`universalite de la
langue "
en alltför dominerande fördom av
nationalistisk hybriskaraktär ovana
utse franska språket som ett fredligt
språk vilket franska revolutionens
skräckvälde samt stridstuppen
Napoleon visar på motsatsen medan
Rivarol kanske avsåg den teoretiska
franskan som inte alltid håller ihop
i praktiken.

-