För skolade kritiker framstår nog
poeten,litteraturkritikern,journa-
listen mm Ambroise P. Toussaint
Jules Valery 1871-1945 som obe-
griplig med sin förmåga kunna
begripa en författares verk utan
att ens läst eller möjligen endast
någon rad eller sida för att bilda
sig en generös uppfattning om
verket, och man kan tolka denna
gåva som att han själv var de verk
han kritiserade i närbesläktad
själsutvidgning av inkänningar
som indikerande tankesprön,
där ingångspunkten till mänskligt
tänkande förutsatte att tanken är
äkta oförfalskad, naturlig och sann,
genom det man vet vad en människa
saknar,önskar,sorger,lycka osv,
som en sällsam reflektion mellan
författares verk och kritikern inte
helt olikt terapeutens analys av sin
klient.

*1