Lutad mot denna murkna gärdsgård
är vi funna lika blekta,
slagna av sol, regn och vinterkyla

Väntan blev lik sprickorna runt vakarna,
i köld, opålitligt och av otillräckligheten,
ty slaggets kryphål, meningslösa villospår,
vägrade mig nyblomma under vissningen

Allt fortsatte, fortsatte skapa till ett intet
när alla smärtorna avlade sin ynklighet
Så visa minnet friat från all klagan hit,
ty äktas skall till min syn blott Vetandet

Är villebrådet för detta livets brister
med mina stigfunna steg


Älskad

Alltid fruktad


Hatad

Alltid hyllad