Det övervägande antal klientel
som trängs på terapisoffan är
sådana som slagit knut på sina
hjärnor eller att deras tanke
hamnat i en återvändsgränd.

Den vanföreställande förstelning
som närmast levande döda är satt
ur funktion medför ingen utveck-
ling för irreversibelt hjärndöda
celler vilka har självdött i brist på
näring.

På terapisoffan är det därför full
bemaning dygnet runt med att
försöka vidtaga livsuppehållande
funktioner för detta zombielik-
nande klientel.

*