Ågust : Tja,hatets atmosfär sitta i
väggarne likt röta som upprätthålla
äktenskapets stomme men som grad-
vis ruttnar tills det brakar samman
där kittet som fortfarande hålla den
upprät äro afkommorne vilka äfven
de kommo gå under som hemsökt
af arvsynden.

Frida : Vad är vi för människor ?

Ågust : Förbannade af både gud som
djävul så vi får gott klara oss själva
bäst vi kan utan några förmildrande
omständigheter utifall inte någon af
oss börjar insistera och desserterar.

Frida : Vad är äktenskapet mer än
ett slagfält.....

Ågust : Tja, smakar det så kostar det.

Frida : Jag önskar dessertera.

Ågust : Hon kan icke fly ifrån sig själv
och har hon satt fan i båten får hon allt
ro han i land.

Frida : Bara själv !?

Ågust. : Tro fan det ! för det va ju hon som
satt mig i den likt Eva som förledde Adam.

*