Rättsvårdande myndigheter tror sig om
att de bekämpar kriminaliteten när de
i själva verket hela tiden ovetandes stöd-
jer deras verksamhet.

Den retoriska manipulation kriminella
intellekt använder sig av verkar genom
projicering där de gör sig själva till offer
och de verkliga offren till gärningsmän.

Den inavlade nepotismen som klassfråga
talar sitt tydliga språk i bedömningen av
kompetens inom polisen och andra rätts-
vårdande yrken,

där generella bedömningar av naivitet
ständigt misslyckas i brottsutredningar
medan förnekelsen av att kriminella in-
filtreringar inom rättsvårdande myndig-
heter expanderar,

men ingen brottsling låter väl utreda sig
själv som misstänkt lika lite som att en
polis skulle göra det.

I övrigt lär det inte vara någon skillnad
mellan illegal och legal kriminalitet.

-



-