Hösten kom jag låg.

Apatisk i min säng.

Jobbet malde på.

Apatisk gick jag dit.



Maten smakade papp.

Min själ slumrade.

Apatisk i min kropp

som på sparlåga.



Skrattet hade tystnat.

Apatisk, var det mörker,

som omgav mig

Där jag satt i min soffa ensam.





En dag på jobbet.

Frågade en arbetskompis. Är du singel.

- Ja sa jag med ett visst tvivel.

Vi delade telefonnummer.

Apatiskt skrev jag det till dig.

Någon vecka flöt på.

Lönen kom jag sände

Det första sms: et.

Mycket apatiskt rörde jag mig genom livet.





Jag låg på min säng och ville bara dö.

Sakta gled jag mot gravens rand.

Så förra veckan åkte jag med dej till Leksand.

Solen gick upp och

alla känslor välde fram som en vårflod,

rädd stod jag och såg på.



En kram lite närhet

gav mig lust att leva att le och skratta.



Hösten kom, jag har rest mig.

Ur min apati ur min säng.

Jobbet lockar mig att gå.

Fast jag inte alltid orkar.

För du finns där min underbara pojkvän .

Apatin är borta.



Kram din flickvän