Du och jag

vi har en inre dialog

en stadig kommunikation

rätt lågmäld är den

för det mesta

Det händer att vi blir avbrutna

av våra egna tankar

och funderingar

som stör

och förhindrar

vårt samtal

Det händer också

att jag inte vet

om DU lyssnar

Då när dialogen

uttbytts till

kravfylld monolog

Då när jag ropar högt

och kräver

Din röst

här och nu

Då när allt rasar

och jag faller

och det blir tyst

Först sedan

när Du rest mig upp igen

och återupprättat

vår kärlek

och öppnat

kommunikationen

Vet jag

Du är där

och du har svarat