Om aftonen

fåglar flyga till varmare länder
på färden de bygga sina bon
vid främmande kala stränder
de sjunger sin sång
en utdragen växlande ton

*

En som lagt undan sitt liv för andra
agerar på eget bevåg
hon kan aldrig sluta vandra
suggerar sin egen håg
som inunder henne låg

*

Det är som om vi byggde en by en fristad
för skapande och levande i våran tid

Vilken plats det är
vår verklighetsdröm
en kärlekssfär
värmande och öm

där elden alltid brinner
och glöden aldrig dör
där vattnet beständigt rinner
och vi pulsen hör
från jorden som talar
i järn lera trä och sten
att hejda våra ben
än om timmen är sen
vi formar tingen med våra händer.

*

Jag är med barn,
ett barn växer, inuti mig
tar det form, som jag
och du skapat, vi
är bara, vänner nu