När han såg tillbaka på det nu insåg han att han förvisso kunde ha betett sig något annorlunda. Han kunde ha presenterat sig och tagit folk i hand. Han kunde ha tittat folk i ögonen och skrattat åt deras idiotiska skämt. Han kunde ha avstått från att spela basket med cognacstryfflarna och värdinnans dekolletage. Han kunde ha kräkts lite mindre på allas skor och nöjt sig med de där skinnpumpsen han börjat i.

Ja, han kunde ha gjort en hel del annorlunda om de bara hade bett honom vänligt. Men nejdå, folk hade inget hyfs nuförtiden. Var och en för sig själv var tydligen det som gällde. Men som de ville... Om det var det spelet de ville spela så var inte han den som backade! Nästa år tänkte han verkligen inte komma på den här fåniga festen ens om han vann två pris. Den där Nobel kunde ge sina löjliga medaljer till något annat litet miffo.