uppmålad utav ljusen på himlen
och färgerna hos träden

allt blir ju så mycket vackrare när ljuset framhäver
det bortglömda

allt det som blivit taget för givet i vardagen
tas till vara på
och påminner oss
påminner mig

att

det inte är värt att försöka
glömma

uppmålad likt en värmehinna över den kalla vattenyta

avklädd med mina ögon
av mina händer
och mina ord
din stumma hörsel


ekandes i mina blodkammare
till kanaler i mitt öra

 
för du vet ju alltid
exakt vad jag vill höra

kanske vi kan klara oss
genom tidens passage

om du håller vinden borta från mina axlar

och jag lovat att inte ljuga
för mycket

för jag minns allting
som rispor i huden
sår i min själ
tatuerat längs mitt samvete

är mitt anlete

påminnt av dig