Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Morgonstund...

Jag släpper ut hundarna
denna tidiga dag
Den ena till hundgården
Den andra får vara lös
Jag går längs med grusvägen
Allt som hörs är
knastret från mina skor
Jag kommer till bäcken
som porlar och spritter
Sätter mig ner ett slag
Mmmm,så skönt
Jag blundar för att höra bättre
Plötsligt prasslar det
i buskarna en liten bit från mig
När jag öppnar ögonen
står det ett vackert rådjur
tittar avvaktande
Vet inte om det vågar
dricka vatten så nära mig
Jag sitter blickstilla
Inte ens ett darrning
Djuret närmar sig sakta
böjer ner sitt smäckra huvud
Tar sin dricka
Tittar så upp på mig igen
vänder om och går sin väg
Häpen stirrar jag efter den
Nåt rör sig invid min axel
Hunden har också bevittnat detta
Ser allvarligt på mig
gnyr lite för att prata
kanske trösta mig
Nu går vi hem
säger jag då högt
Ni ska få frukost och jag med
I morgon kanske jag ser djuret igen?






Fri vers av SusanneStrömstedt
Läst 878 gånger
Publicerad 2007-01-12 08:18

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Sunlight
Mmm, vilken härlig stund.. Kan känna igen stämningen som så fint träder fram i din berättelse! Väcker minnen, och får mitt hjärta att längta tillbaka till naturen, härifrån lägenheten i stan.
Rådjuret kommer du säkert att träffa på igen!
2007-01-12





  < Nästa text
< Föregående

Författarens senast böcker
I mitt innersta
I mitt innersta
* se alla