Det var du

Det var jag

Det var vi

I alla fall var det så

i den illusion vi skapade

Vi brukade prata om barn

om vad våra skulle heta

fast vi bara var barn själva

Minns så väl hur det började

jag förstod inte dina känslor

Ingen hade sett på mig

så förut

och jag blev rädd

Rädd för det nya

och för mina känslor

de orörda

Minns ännu den första kyssen

Jag vågade inte älska tillbaka

fast hjärtat skrek av svältföddhet 

Jag höll dig ifrån mig

och ångrade det

när du gick vidare

men då var det för sent

Fast att du såg på mig

och kände mig

som ingen tidigare gjort

så var det för sent

Den tid som var vår

var en illusion

och den var vacker