Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  Frusen kärlek.


Jag kan inte älska

Jag kan inte längre älska
mina känslor är istappar
som inte smälter
min kärlek är förstenad
som fosiler i bergets inre

Du tog allt den där gången
lämmnade inget kvar

Ändå känner jag dina händer
dina läppar
som fanns överallt
smekningar
som jag alldrig fick nog av

Du som jag bara fick låna

Du som lämmnade mig utarmad.
övergiven och ensam.







Fri vers av Gunilla Söderström Hallström
Läst 703 gånger
Publicerad 2007-02-11 10:06

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Amina
Så bra bara. Fin liknelse med istapparna, man förstår.
//amina
2007-02-28

  sunnanvind
Så sorgligt!
Här känner man en smärta utan gräns...
2007-02-20

Albert
fint beskrivet hur svårt det är
att leva
att utlämna sig åt kärleken
hur farligt det är
hur svårt
2007-02-11





  < Nästa text
< Föregående