Jag är Kanslern, stadens försvarare och klippa,
den klippa på vilken denna stad vilar
Förra veckan kom ett tungt anfall mot den mur
som går nere vid flodstranden och hamnen,
där har muren vittrat av fukten, stenarna sitter lösa
Så anföll fienden, de kom i gryningen efter regnet,
attacken kom nära de gamla Tvillingtornen,
men det var bara en rävaktig diversionsmanöver
ty andra bröt hål på muren nere vid floden
Så kom de i våg efter våg, tjutande, dödsföraktande,
några kom simmande maskerade med vass,
Men dem såg våra skyttar, deras kroppar förs nu
av floden ned mot havet för att förtäras av fisken
En kohort slog in via hamnen, de satte båtar i brand
bekämpade modige män och kvinnor som retirerade
De ondskefulla männen löpte in i staden med eldbränder,
deras mål var mitt hus, det har jag förstått i efterhand
Där tog de min fru och mina små döttrar till fånga,
flydde tillbaka genom hamnen och sen över fälten
På eftermiddagen anlände en häst lastad med
min älskade hustrus klänning och intima plagg,
i remtyget hängde två dödade kattungar
Se bort mot kullarna, så löd skriften i ett brev
Där på kullen låg min älskade fru med öppet skrev
för fiendesoldaterna att betäcka, de stod på kö,
på marken satt min små döttrar och såg på
Meddelandet var tydligt, först tar vi din hustru,
sen tar vi dina små döttrar, en efter en
När jag såg detta grät jag, sen lät jag mig bli till is
Jag är Kanslern, den som leder försvaret av staden
då kungen är oduglig, han tillbringar dagarna
med sina fnittrande pigor och rött vin med russin
Därför flyttade jag mitt arbetsrum från tornet
och ned i källaren så min smärtas värme
inte kan smälta det isblock som är bliven jag
Idag författade jag ett edikt om dödsstraff i krig,
det avser mord, stöld, våldtäkt, spridande av lögn,
försvagande av staten, förtal av Konungen
samt handlingar som strider mot Kanslerns befallningar
För dessa brott finns bara det ultimata straffet
Det är jag som försvarar staden, ingen annan kan det
Jag har inget behov av uppskattning, jag lever mitt liv
Han är ensam, säger folk, så må jag då vara det, säger jag,
ty någon måste gå före och säga sanningen