min kära
vänd dig åter om
möt mig


låt oss skratta
låt oss gråta
låt vår ilska blomma
låt våra steg bli
återförda


närhelst du vill
min hand för dig


i din närvaro
rodnar jag
och min själ sjunger

hur ljuvlig
din rörelse
och min

tillsammans
somom vore vi ändlösa


*


det är portarna som öppnas
när vi närmar oss varandra
vidrör nyfikenheten


den förstummande
den hänsynslösa
den som bjuder våra sinnen att förirra sig


kropparna som drar sig mot varandra
och briserar i jubel!


det är ändlösheten i din försiktighet
det är tillförsikten i våra steg
det är lusten att mötas närmare ändå
hur nära så här närma - närmare - närmaste


din hud som lyser och skimrar

som glöder och brinner
som svalkar och bedövar
som skänker lugn

värme och kyla


rodnaden intill våra andetag
vägleder sinnesmängden
inuti

som förtär och aldrig någonsin frågar
varför