gömd under täcket
känner jag hans närvaro i rummet
hans doft
gläntar försiktigt på täcket
ser hans svarta skugga
genom glipan
blundar hårt
men när jag öppnar ögonen igen
är han fortfarande kvar

hör hasande steg
raspande andning
ligger blick stilla
med bultande hjärta
darrar av skräck när hans
iskalla fingrar letar sig
in under täcket
finns ingenstans att ta vägen
går inte att komma undan

när Herr Ångest väl bestämt sig