det hamrar väl tröstlöst
sen försvinner svidandet i sig
vet inte om ensamhet klär mig

jag solar i gräsets reflexer
annars mest bara rektangeln utanför ditt hus
brösten har knoppat sig mot himlen
du känns så het intill när du stryker förbi

och jag undrar om du fortfarande ser mig där

det finns en återvändo
ingen av oss kan förneka

de märkta sakerna i skafferiet
samlar på kärleksmakt
i din rörande lilla blåvita necessär


kanske hänger upp blodröda luckor
sen täcker över din jacka på en krok


och jag undrar så om du fortfarande vet att du älskar mig