Allt hände igår.
Först for jag hem till min hemstad.
Jag nästan föll på knä
och kysste gatstenen där jag gick.

Begravning av min älskade moster.
Stilla vacker känslosam.
Trots allt trevligt att träffa släktingar.
Vid kyrkokaffet att fråga och prata med
alla kusiner.
Ännu mera övertygad att flytta hem.

Sen gick vi hem jag och min son
till hans hem.
Pratade med min svärdotter.
Ännu mera övertygade här vill jag bo.
I min hemstad nära dem.

Några timmar senare träffade jag
en gammal kär vän jag inte sätt på
många år.
Vi for på landet till trevliga människor.
Tiden flög iväg.
Ännu mera övertygad att jag vill flytta
till min hemstad.

I bilen på väg hem till mig
möttes våra ögon...
något flög genom luften
som en svag elektrisk blixt
träffade mig i hjärtat.
Kunde varit en liten fjäril av
känslor som flaxade till i hjärtat
eller solarplexus.

Jag kände undrar med en
lende på läpparna kände han likadant
just då när våra ögon möttes.
För det var något från ögonen som gjorde mig glad.
Men allt saknaden värme gjorde mej ännu mer övertygad att flytta hem.

En glad tjej med känslor....

Sen ett mail jag fick,

en i vår grupp har skrivit ett marknadsföringsbrev
för att våra pjäser ska sättas upp i
nte konstig jag inte kunde sova
efter en sån känslornas dag