Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag blöder, men du ser inte såren

Jag ser min värld som jag byggt upp falla samman
Mitt yttre skal vittra sönder
Trilla ner och lägga sig som ett lager av damm på mina skor

För visst har jag låtsats,
sagt leende \"allt kommer bli bra\"
Men vem vet,
Våran verklighet kanske kraschar
Mot asfalten som mina tårar gör

Full av ångest sitter jag på sängkanten
Önskar att jag kunde
Skriva bort all depressionn
Men tårarna gör pappret salt och vått
Bokstäverna blir konstiga krumelurer

Varför känna en sån press,
att inte kunna visa sig svag
Är det så fel att må dåligt?

Att automatiskt visa upp ett leende
För att jag inte förmår mig att gråta mer
Är nog det värsta jag vet
Men ändå gör jag det om och och om igen.




Fri vers av SvaldAvEvigheten
Läst 378 gånger
Publicerad 2007-05-14 19:08

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Lutien Selae
Vacker... Jag hoppas att ingen känner sig så. Du beskrev det väldigt bra, nämligen...
2007-05-14





  < Nästa text
< Föregående

Författarens senast böcker
Svald av Evigheten
* se alla