sometimes I feel like I'm long gone.
det är så lätt
att allt man säger till varandra bara blir bokstäver
det var så länge sedan nu
orden rann ur mig
som de gjorde då
det var länge sedan
tankar blev till avtryck på tomma papper
och jag är rädd för att ringa dig
för att du ska undra
vad det är jag vill
jag vet inte vad jag vill
det är därför jag ringer
och det är glappet
mellan mig
och existensen omkring
som gör så ont
som jag försöker fylla
jag markerar mina konturer
men vandrar genomskinlig längs gatorna
låtsas fyllas av något
men det finns ett hål bakom mina lungor
det är så lätt
att allt man säger till varandra bara blir bokstäver
och ibland känns det som
jag aldrig var menad för denna värld
det är glappet
mellan mig
och allt det andra
det finns ett hål
längst in bakom mina lungor
det så lätt
att bara fortsätta andas
låtsas
lämna aldrig
ett hjärta du börjat på