Med stjärnor i blicken och böljande hår
med ett hemligt leende svävande hon går

Varje man hon möter ser allt det där
och läser löften som ändå är en chimär

Ty hur skulle huldran kunna sluta gå
när hon närs av att hjärtat fortsätter slå

Nej, så länge som sommarens lätthet varar
så länge hon på lockropen kittlande svarar

Sedan kommer vinterns färger i grått
men då har hon för längesedan gått