Lera smutsar nysåpad tilja
när stora svarta fötter
drar in lera och grus
Vem är du som så hänsynslöst
klampar in i nystädat hus?

Så okänslig för vad ömma knän
vad värkande leder skapat
i omsorg om ett hem
Där du självupptaget tar för givet
utan att tänka var, när, för vem

Andras möda och hjärtesak
det andra byggt och skapat
ser du, noterar inte alls
Din kärlekslösa blindhet hängs
som stenar runt nån´annans hals