Solen tar sig fram
mellan molnhopar

som en envis fotograf
som vill ha bilden
av en vacker morgon



bredvid mitt sjuka
och mitt friska
sitter hoppet


och nyss var det någon som
drog i en osynlig tråd


nu sitter jag med huvudet högt
och ögon utan slöjor


hoppet tittar på mig och frågar;

hur ofta tänker ni människor på
att det är en ynnest att få leva


...det borde vara lika lätt att tacka som att klaga