Sorgsen vandrar liten flicka
Tunn som en sticka
Försöker hitta något som hon saknar
Plötsligt hon ur drömmen vaknar
Inser att det är verkligheten som henne skrämmer
Så in i drömmen hon flyr igen
Rädd att känna tomheten fylla hennes själ
Söker hon förtvivlat efter svaren
Frågorna hon ställer ekar i hennes huvud

- Vem är jag?
- Vad gör jag här?
- Vad vill jag med mitt liv?
- Varför blev jag till?

Tomheten skrämmer en mest
Avsaknaden av känslor
Ett vakum sluter sig runt flickan
Det förgör hennes själ och tar ifrån henne hoppet
Men viljan att förändra finns där som en liten envis gnista
Den gnistan sprider sig, till slut så brinner där en eld
Den värmer upp hennes frusna innre
Den viljan fyller henne med kärlek och hopp igen
Den ger henne insikten att det går att förändra
Även om det känns tungt och svårt
Det är aldrig försent
Alla svaren som man söker
De finns där, bara man lyssnar innåt