Först när ridån gick upp förstod väl vi

att våra liv var delar i ett spel

där pjäsen akt för akt blir sällsamt hel

när dramat målas upp på sitt staffli

det svåra finns i tragedins kansli

att gjuta lugn i spelets grå panel

trots vetskap om statistens egen del,

så liten, tar den ändå vårt parti

och även om var roll görs helt briljant

kan endast dramats helhet så komplext

ge lyskraft och den fulla innebörd

som verket framför, sinnligt och charmant

Då scenen rämnar blottas naken text

som lämnar var publik helt stumt berörd

©  Birgitta Wäppling, 20 februari 2008