Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Greta Kapitel 9


En vacker trana bör aldrig dansa ensam, bara på våren, tänkte Greta, när hon sörplade på morgonkaffet och kikade ut.

Det var länge sedan hon kunnat dansa nu. Men hon mindes stapplande steg, en känsla av att komma nära någon. Doften. Musiken. Nu blev det spridda toner från radion istället. Men tänk vad underbart det skulle ha varit att kunna dansa en sista gång. Hon suckade, det var ingen ide att ha förväntningar. Förväntningar var oftast början till besvikelse istället, och det hade hon fått tillräckligt av genom åren.

Hon suckade och tittade ner på sin svullna högerfot. Den som inte längre hade en naturlig färg. Dessutom var det ett hål på strumpan, men hon orkade inte byta nu. Hon ville bara sitta still. Tänka tankar, som att havets yta var blå för att det speglade himlen, och att fiskmåsarna var vita för att de skulle kunna gömma sig i molnen. Hur man skulle kunna fånga ett moln, det visste hon inte. Kanske måsarna visste.

I alla fall, det var något hon kunde fundera på.




Övriga genrer av Hans w-art Westlund VIP
Läst 700 gånger
Publicerad 2008-02-22 08:55

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Ola Rydberg VIP
Denna fångar mig starkt
bra Westlund
2008-02-22

katt.inc
Du skriver mycket bra, kanske har sagt det förut men i sådana fall säger jag det igen. Du använder orden med lätthet och skapar ett fint flyt i din text.
2008-02-22

sunnanvind
Att känna så...*bara en sista gång*... den här gör så ont läsa...
Jag tänker på mormor som vann många danstävlingar och dansade långt upp i åldern...din beskrivning av Gretas tankar o liv kunde vara hon ... min mormor , min älskade lilla mormor...
läs gärna *En kvinna jag älskar*den är om henne.
2008-02-22





  < Nästa text
< Föregående