När åldern iklädd glömskans skira dräkt

får föra årens talan ända hem

tar tiden två steg bakåt; undrar vem

som minnets luckor plötsligt bryskt har väckt

För vem är det som startar frågors fläkt

när tidens vindar smeks med fingrar fem?

Du söker snart bland minnen efter dem,

trots ilskan som strax skymtar i affekt 

Så vacker är du trots det liv du glömt

Kom sätt dig här, låt barndoms dofter gry

som omger varje tankes klara glans

Låt kvällen famna drömmar som du drömt

Så sällan får man vardagslöften fly

men säg, vad bjuder annars glömskans dans?

©  Birgitta Wäppling, 21 februari 2008