vi drack dikter
blev fulla
gick hem till dig
och hade oskyddat samtal
det är inte klokt egentligen
i dessa tider
det är så lätt
att man drar på sig något

vi tog varsin kopp hopp
men drack det svart
erinrade oss våra föregående ord
och försjönk i nostalgi
nostalgi, sa vi
och blev nostalgiska över
tiden 2 sekunder tillbaka
då vi sa nostalgi
så vi sa nostalgi igen
och igen och igen
och så höll vi på hela natten
tills vi blev för trötta
och bara orkade tänka
på framtiden
på nästa gång
vi skulle säga nostalgi
sedan somnade vi i varandras
outtalade nostalgier

på eftermiddagen vaknade jag
av att du snarkade sonetter
jag ruskade om dig
och sa att jag måste gå
men du sa att dina versfötter
hade domnat
och att du inte
kunde följa mig till döden
jag hittar själv, sa jag
vad bra, sa du, vi ses!
ja, det gör vi, sa jag och gick