Slöande
på ledsna vägar
krokiga gråa gator
går jag ensam
övergiven, nonchalant
i mina tankar...
I strandens sand
till slut vilar,
klagar, beundrar
horisonten...
Känner mig små
vanlig och trivial,
tårar är svaren på
oändliga gränser!
Lång borta
himmel och hav
upptäckte mening
med livet tillvarons
kamp, förstod
mitt i svåra vattnen
en segelbåt
stark i sitt beslut,
visade sig vågad,
envisa tankarna
sökte med, hamnen!
Gick med brisen
lyssnade vågorna rop
bad på knän, önskade,
skrev ditt namn
i strandens blad,
skrek min känsla
den salta vatten
städade upp
efter sig alla spår...
Ett tecken, signal
rev mitt bröst
vassa märken i hud
var allt kvar
och en galen begär
få kyssa dig...
I vagabond tankar
utan mål vandrade
mina daggiga ögon
händer upp, satt
på prov min tron...
Steg efter steg
försök hitta vägen
tillbaka hem
till mötesplatsen
i din kropp landa,
ensam, tyst ödet!
Till dig återkommer
alltid mina tankar
lösa bilder av en dröm...
© MP-havsbris/2008