Vad var vackert! Vad var vackert?
Snälla,
Din trumhinna är en regnbåge
Och du kissar grönt
Och fast det är bildskönt så gör det ont
När det regnar diamanter och trots
Att jag grät fick jag inte slita dig i stycken
Och flytta in i din mage.

Du pekar på mig och berättar varför:
Det där havet som sluter sig i vemod
Har blivit likgiltigt där det är som djupast.

Vidare förklarade du att när du födde mig
Så blev du förälskad i moderkakan som
Hade gömt sig i avskrädeshögen där den ville
Bli smekt över hjässan, det var evigheten som
Sänkte sitt själsliga inferno från solen och klappade
På huvudet, och dog i dörröppningen
Då det var skitigt i köket.