Om din viv ej är trogen
Om din man jämt är full
Om en sten bryter plogen
Om ditt hus blåser kull

Skyll då på Ash Alamgash

I uråldrig tid blev det sagt
Uti ondskans bok blev det skrivet
Ordet för den gruvliga makt
Som plågar oss grymt genom livet

Och hans namn det är Ash Alamgash

När du hemsöks av oro och lider
När ur munnen det blott hörs ett kvidande
När febern din lekamen hett svider
Då vet du att han kommit ridande

Mardrömmens ryttare på sin kolsvarta häst
Som ej någonsin varit av levande kött
Den höggs ur en stjärna som syntes i väst
Och från himlen den föll så brinnande rött

Nu tjänar den Ash Alamgash

Osynlig är han, omöjligt att se’n
Han kommer, när du minst anar
Kroppen av sten och döda mäns ben
För olycka vägen han banar

För vart hus han förstör
En ny sten till hans kropp
Och ett ben för var man han förgör
Som i blint raseri men helt utan hopp

Sökt hämnas på Ash Alamgash

I den mörkaste mård
Där ej en fågel man hör
Där träden står täta och grå

Där har han sin gård
Den vilde best som förgör
Goda ting stora och små

Men är livet dig kärt
Stilla ilskan till ro
och avstå din slutliga marsch

Hämndlust är ingenting värt
I detta, oss tro
Ty vi är, benen i Ash Alamgash