Nu läser vi tankfullt på hällarnas stenar

och vandrar i tankarna bakåt i tid

då minnena talar och bjuder oss frid

trots sorgdräkt som sällsamt oss alla förenar 

De saknade minner om tider som flytt

berättar om vad de har menat

förknippar vår vardag med band som förenat

ger tröst åt vår saknad; november har grytt 

Så kort är vår levnad att vindarna tvekar

besinnar dock andlöst vad mänskor förmått

förlitar sin kraft till besjälades lott 

Förtvivlan må lindras när änglar bevekar

allhelgonakvällen tills sorgen förstått

november, du utlovar annat än grått

när vintertid uppmuntrans tid förutspått

© Birgitta Wäppling, 1 november 2008

    just denna kväll är tillägnad

        gemenskapen med vänner

        och med minnen

        som lägger sig som bomull intill jord