Livet skulle vara annorlunda nu.
Jag skulle få möjlighet till vila, känna glädje
Jag skulle få möjlighet till å följa dig och din kamp på sidolinjen och inte mitt i den.
Jag skulle få möjlighet till å sova utan ångest.

Men livet är inte annorlunda.
Jag har inte möjlighet till vila, känner ingen glädje.
Jag är mitt i din kamp och inte på sidolinjen.
Ångesten äter mig och sömnen blir förstörd.

Du skulle få behandling, skolträning och arbetsträning
Du skulle få ett liv utan ångest, jobba med dig skälv
Du skulle lära å mästra
lära om livet, mästra din sjukdom

4 månader har gått
4 månader med hopp
4 månader för en ny framtid
4 månader för vad?

En läkare som inte är där
En psykolog som skrattar av dig
Tvätta toaletter och gångar
Disk på disk i kökstjänst

Er det det här som ska ge dig ett liv?
Er det det här som ska ge dig en framtid?
Er det det här som ska göra dig stark?
Er det det här som ska bringa dig vidare?

Behandling kallar dom det
Rehabilitering kallar dom det
Förberedelse för livet på utsidan säger dom
Livet? vilket liv?

Hoppet jag kände är uppäten
Glädjen för dina framsteg har bytts till tårar
makten av mästring har bytts till maktlöshet
och motivationen är borta.

Varje dag en kamp
en kamp du kämpar så tappert
Men varje dag mötts du av det samme
droger där inga droger ska vara

Var är allt dom lovade?
Var är glädjen för livet du kände?
Vart är viljan till ett nytt liv?
Vart är ditt skratt?

Hoppet bytts till förtvivlan
Glädjen till sorg
Skrattet till tårar
Och ångesten ler av oss igen

Behandling säger ni
Behandling till och för vad?
Kamp säger ni
Kamp för och till vad?
Hopp säger ni
Hopp för och till vem?

Jag gråter
Jag gråter för min dotter
och alla dom som sliter som henne.
Jag gråter
jag gråter för mig
och alla medmänniskor som har det som oss
jag gråter
Jag gråter för framtiden
Den som känns förlorad
jag gråter
gråter för drömmar som åter en gång blev krossad
av falska ord och hopp

MEN JAG GER INTE UPP DRÖMMEN OM ETT LIV FÖR OSS