visst är det skönt när knoppar brister
och dagar gryr till daggiga grässtrån
när dina fötter stryker över det ljust fuktiga
och dofterna tränger långt inuti dig

du är åter fem år gammal i din dröm
det öppna landskapet ligger framför dig
skogarna och bäckarna
porlandes och livskraftigt

du öppnar din ögon och vaknar 
din dröm är verklighet
ditt ansikte vaknar med ett leende
som länge slumrat i sitt vintriga ide

prästkragen framför dig doftar ljuvligt
när du böjer dig fram för att plocka
och din hand fuktas lätt
när solen reser sig högt över himlen

den starka moderliga kärlek
som du trodde bara fanns som barn
slår mot dig som en kyss
med öppet hjärta

med ett skratt åt historian
och ett leende mot framtiden
låter jag mig njutas
när knoppar brister