En olycksalig färd
Genom ett blekt hav av ensamhet
Jag skar genom vågorna av sorg
I en svart vidsträckthet av självrannsakan

Jag har aldrig känt mig så ensam
Så ömklig och nedtryckt och låg
Jag är prövad av en förskräcklig vind
Misären och smärtans dån

Fyll mina enorma segel av fördärv
Styr mig mot ett blekt slut
En horisont av lila och rött
De stilla vattnen av mitt välkomna slut

De grå molnen kommer där ovan
En storm kommer att jaga mig ned
Och slita inälvorna ur min kropp
Så att jag säkerligen må bli drunknande

Den oförgätna vinden letar
Och slår mot mig liksom en piska
Självömkan överväldigas mig
Mitt hjärta sjunker likt ett skepp med kista

Slående vilt mot tortyr och smärta
Det ilsknande havet omgjordar mig
Jag låter mig uppslukas
Den väldiga tyngden ovan mig

Djupare sjunker jag, djupare ned
Trodde aldrig det kunde bli ännu svartare
Kylan biter, trycket ökar
Jag tror inte jag existerar längre

Kan inte säga om mina ögon är öppna eller slutna
De sörjande vattnen slukande
Smärtan jag har genom mitt liv i synd
Djävulen kommer tveklöst nu, för mig

Ensamhet är ångest
För de av er som vet
Ett krig av sorg och ledsamheter härjar
Genom sinne, kropp och själ

När älskande dör och vänskap bleknar
När släkt helt ligger glömda
Ur ångestens portar kastas då upp
Dina minnen, stinkande och ruttnande

Så djupt nu jag känner mig så bortdomnad
Jag slits av förlusten den yttersta
Skulden, sorgen, den oerhörda smärtan
Min kropp, de kommer alla att rentvätta

Jag hoppas jag aldri' till livet kommer tillbaka
Åh, Jesus låt mig bara försakas
Låt döden förtära min enkla själ
På det att min olycka ej ska ökas

Jag lämnar stilla. En ensam syn
Befriad från all min skuld
Att förenas med en vägg av djupaste Helvetet
Djävulen själv har byggt.

LPWJ 18/09/08
http://lordparzifal.blogspot.com/2008/09/svensk-versttning-av-deeper-down-med-my.html