`var har nattfåglarna funnit

sina skälvande sina darrande ljud´

 
var har vattnet funnit

sin röst

varelser svarar varandra

rummen är så lika

man vet aldrig var man är

är den sten

är den våt

är den minne

Lily´s  värld är så vacker

månen triumferar över granar

jag dansar påfågelns dans

* Första stycket i dikten är ett citat av Lucretsius.

 * Lily, namnet i texten, är påhittat och bildar bara en referens till den brevväxling som ägde rum mellan en kvinna och mig för fem år sedan vari  jag fick inblick i den värld hon levde i och omgav sig av.

Hon levde sitt liv avskilt från staden djupt inne i den mörka skogen, ensam för hon ville så. Ensam med sina minnen och Nuet fokuserat bara på den väldiga naturen runtomkring.

Jag fann av en slump denna brevväxling häromdagen och satte mig för att läsa ...

och ja...

Lily´s värld är vacker

och att jag har också har en romantisk ådra i mig stod klart för mig
likväl som att jag i så många avseenden kan vara en krass realist och dialektisk materialist ( även att jag just nu inte skriver därefter utan kanske mer allmänngiltigt och ja, kanske romantiskt eller vad )

Ingendera hållning  har inget med Lily att göra utan mer hur tingens och fenomens ordning också kan vara beskaffade i en värld som inte är skog och nattfåglar och måne

Allt är inte krasst vitt och svart och jag gör mig själv en stor otjänst ifall jag inbillar mig själv att endast ha en åsikt  och Ett förhållningssätt om detta svarta eller vita.

Jag har hela tiden ett val / arie

copyright © Ari Eskelinen 2009