Så glider vi, svävar i rymdens svärta

som vore vi bosatta i en stor sarkofag

men vi vet att utanför här är intet

Lever vårt korta i andningssmärta

minns till slut kanske bara en dag

och vet att utanför detta är intet

I rymden finns inga färger bjärta

inget där synes oss till behag

så bortanför detta finnes intet

Så glider vi, lätt med varmt hjärta

blinda för uppseglande domedag

gapar och sväljer ett hädanefter intet