meterhöga gråa väggar

når nästan ända upp

till skyn

solen skiner fram...

silverglans bland räcken

och stängsel

men mulen dag gömmer

spöklika varelser...

ibland tassar de fram

bakom gråa ridåer

att beskådas

en hade svart kappa

täckandes till tårna

.

en annan flera barn

ringlandes mystiskt bakom sig

.

några gubbar tittade fram,

fyrade av snabba kaskader

av fågelfrön ur sina munnar

.

ett par hängande byxben

fladdrade fram i vinden

till rytmen av hoppande

högtalare

betongen må vara grå

men den är inte trist

ty där bor skepnader

du aldrig kunnat

beskåda

tills nu

och vålnader

som inte syntes

tills nu

så titta noga nästa gång

det kan finnas liv i grått

även om det ej rör på sig...