Jag har äntligen lyckats få min femtonåring att logga in på skype.

Jag blir lycklig.

Han har tid i fem minuter, för sen börjar hans program på TV.

Jag blir lycklig.

Han har ännu inte satt på sin kamera, så jag kan inte se honom, men han gör det när jag ber honom.

Jag blir lycklig.

Jag får se ett uttryckslöst, tonårsansikte.

Jag blir lycklig.

Pratar med honom, och han svarar med att skriva.

Något frustrerad ber jag honom att säga några ord.

Nix.

Vill så gärna höra något.

Bara lite.

Trugar.

Nix.

Du kan väl, ber jag och drar till med en omöjlighet.

Säg: ”Jag älskar dig så mycket mamma”

Och hans uttryckslösa tonårsansikte spricker upp i ett enda stort leende.

Det vackraste jag vet.

Tusen stjärnor börjar blinka.

Mitt hjärta gör en kullerbytta.

Han skriver: ”In your dreams.”

Och jag är överlycklig.